Den Svenska berggrunden består av 3 huvudenheter: Urberg, sedimentbergartstäcke och fjällberggrund.

Ur berggrundssynpunkt är den svenska berggrunden en del av ett stabilt område, den så kallade Finnos Candia berggrundsskölden. Detta inkluderar bergarter som bildades under den prekambriska perioden, från jordens bildning för cirka 4,6 miljarder år sedan till den kambriska perioden för cirka 545 miljoner år sedan. Den fennoskandiska berggrundsskölden (Fenno-”Finland” och skandinaviska ”Skandinavien”) är i sin tur en del av den antika kontinenten Östersjön. Den är uppbyggd av äldre bergarter från mindre delar av Norge, större delen av Sverige, hela Finland och nordvästra Ryssland.

Den äldsta bergarten i Sverige är urgammal, det vill säga mer än 2,5 miljarder år gammal, och dess ålder är fastställd till mellan cirka 280 till 2,6 miljarder år. Gamla klippor har ett begränsat utbredningsområde i nordligaste Sverige. Bergarterna i norra Sverige och andra delar av öst och sydost är huvudsakligen mellan 200 och 16,5 miljarder år gamla. Deras bildande är också relaterat till bildandet av de så kallade Svekokarelian bergen i många fall. Det senare påverkade också gamla bergarter.

Berggrunden i sydvästra Sverige är mellan 170 och 1,55 miljarder år gammal Sedan dess har stora förändringar skett under bildandet av de så kallade Swaconovybergen som bildades för cirka 110 till 900 miljoner år sedan. I sydvästra Sverige och Blekinge finns även rester av omfattande deformation av berggrunden för ca 145-14 miljarder år sedan.

Stora delar av Sveriges berggrund består av granit vilket är ett material som ofta används som gatsten. Granit är en natursten som är väldigt populär i våra trädgårdar och på gatan tack vare Sveriges berggrund.